Det jag undrar är hur folk orkar? Hur orkar man resa sig efter att blivit sönder sparkad? Det verkar vara så jävla lätt för vissa, ja det är orättvist, och visst är livet orättvist, men måste det vara så här jävla orättvist?
Eller hänger allt på mig är det jag som gör allt fel? Jag vet inte, visst det känns så ibland, men jag tror inte det, fan vad illa det hade varit.
Livet kanske bara är ett enda stort jävla skämt som gud (om han nu hade funnits) skapat enbart för att jävlas med oss. Men jag är bara en jävla meningslös skit av 6,6 miljarder! Vad spelar det för roll vad jag gör? Vad fan gör det för skillnad?
Om jag är bitter? Nä, inte direkt positiv, men vafan alla har inte något jävla flyt i livet och kan springa runt och hoppa och skratta hela tiden (sen att jag oftast är glad är en helt annan sak).
Imorgon kommer bli en bra dag.
(Tips till mig själv, du har fantastiska vänner, trots det lita inte på någon, det slutar aldrig bra då.)
Mest av allt är jag nog bitter för att jag är sjuk, inte kan sova och måste vakna sju imorgon för att ringa doktorn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar